att kanske ha adhd...

 

Jag följer en fantastisk blogg "regelbundet", dvs typ så regelbundet som jag klarar av. Ikväll läste jag ett gammalt inlägg från januari 2011 om odiagnisticerad ADHD. Hela jag blev så full av tankar och känslor så jag visste knappt vad jag skulle skriva, men så började skriva och det råkade bli ganska långt så det får tjäna som inlägg här också. Fylldes av en hel del frustration över min egen situation och vet varken ut eller in.  Är jag en "diagnos-wannabe" som en "mansperson i min omedelbara närhet" gillar att raljera om. Eller vad är det med mig? Är det FEL på mig och i så fall VAD och VARFÖR och HUR ska jag göra för att få ett hyfsat fungerande liv???????

(Och trots mitt kontrollbehov är jag så utmattad nu så jag skiter i att stavningskontrollera rubbet. Åt fanders med all prestige!)

 

Här är min kommentar på Victorias ADHD-blogg, världens bästa npf-blogg:

 

Jag vill bara säga att jag både fylls med fasa och glädje, ilska och kärlek och allt möjligt när jag läser det här. Mitt huvud blir proppfullt av igenkännande och funderingar och förtvivlan och en smula hopp, så jag vet knappt vad jag ska skriva.

Tydligen har jag för högt IQ (typ maxpoäng på testet hos psykologen) och är för begåvad/allmänbildad för att ha ADHD... Kan det verkligen vara så?? Vill inte behöva känna "att jag bara är lat", så som de flesta här också verkat ha tänkt... Å andra sidan kanske jag bara är "en poäng" ifrån att få diagnos och nära skjuter ju ingen hare... men jag är så jävla rädd att inte få rätt hjälp!! Jag vet ju att i princip ALL min problematik stämmer extremt väl överens med ADHD/ADD även om jag trots allt inte haft/har lika kraftiga problem som du. Men HELA livet har det ställt till det för mig när det handlar om studier, jobb, kärleksrelationer, vänskapsrelationer osv osv osv och jag står inte UUUUUUT. Vi som kanske "bara nästan" har ADHD, var ska vi ta vägen?...

Nu blev min kommentar trots allt riktigt lång, så den kanske får dubbelarbeta och bli ett inlägg på min egen blogg också...

KRRRRAAAAAM, älskade vän!!!

*  *  *  *  *